måndag 22 juni 2009

jag har suttit och funderat på hur mycket egentligen michael betyder för mig. tanken bara slog mig, och jag satt och funderade, och jag har kommit på att utan dig så är mitt liv mera ett pensionärsliv, sitta hemma kolla på alla olika slags serier och mitt i naturen, klippa gräsmattan och dricka kaffe och äta kakor i stora mängder, klaga över att man har tråkigt och bli less på livet, de vore nog mitt liv om jag inte hade haft dig. de är du som gör så att jag vill stiga upp på mornarna och lägga mig på kvällarna. de var som första gången jag träffade dig, de var nog mitt livs bästa dag, jag var både nervös och spänd, och trodde att jag skulle göra bort mig så fort jag skulle träffade dig, men det var tvärt om, när jag träffade dig så släppte allt jag blev avslappnad och jag kände mig trygg från hela första början. jag vill verkligen inte vara utan dig, de är så skönt att kunna få krypa ner i en varm och skön famn, att kunna ta din hand när jag känner sig ledsen, eller bara är allmänt trött och mys sugen. jag är så glad för att jag har dig micke, du är det bästa i mitt liv och jag vill verkligen inte vara utan dig i långa stunder, de är de jag fruktar mest, utan din närhet så känner jag mig mer eller mindre rädd eller mera osäker, jag vet lixom inte om jag duger och räcker till. men de gör jag alltid för dig. de känns så skönt att säga att du bara är min, bara min, bara min de är en viss känsla, och att få höra dig säga att du älskar mig gör mig varm i hela kroppen. jag vill bara säga nu att jag älskar dig michael något så fruktansvärt, jag är så kär så jag vet varken av eller an Y

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade